Finna ett förhållande

Känner mig så ledsen och besviken på min sambo

2020.09.11 14:09 lostpassword3896 Känner mig så ledsen och besviken på min sambo

Det här ska ju egentligen gå till off_my_chest eller så men jag lyckas verkligen inte få ut det här på englesk och dessutom vill jag helst slippa amerikanska moralister. Well. Moralisterna kanske kommer här också iofs. Ska försöka att inte tråka ut er med detaljer.
Jag och min sambo träffade när hon var 18 och jag 27. Vi var först kompisar som ibland hade sex med varandra och efter ett tag så flyttade hon ihop med mig eftersom att hon behövde någonstans att bo. Några månader efter flytten så blev vi ett par och mindre än ett år efter det föddes vårt första dotter. inte den mest optimala tågordningen men nu blev det så.
Vårt förhållande har varit stormigt från dag ett. Vi har båda psykisk ohälsa som vi brottas med. Två gånger har vi gjort slut. Första gången var 2017 och vårt andra barn hade just fötts några månader tidigare. Vi var isär i typ två månader innan jag kom tillbaka. Vi lovade att vi skulle jobba på vårt förhållande och gå i terapi. Att vi skulle bli bättre på att finnas där för varandra. Inget va detta hände och vi pratade mindre och mindre om sådant som inte rörde hemmet eller barnen. Det gick typ sex månader mellan gångerna vi hade sex.
Det tog slut sommaren 2018. Hon tycker att jag gjorde slut, jag ser det mest som att det var oundvikligt att det gjorde det. men ja. Det var väl jag som sa de sista orden "då finns det väl inget mer att göra då".
Vi träffades några gånger under hösten, mest med barnen. Vi låg två gånger och båda gångerna blev vi ledsna och arga på varandra. Det var en shittorm och verkligen inte värt det. Maj 2019 får jag ett sms från henne. Hon vil ses och ligga. Tydligen har hon drömt om mig. Egentligen borde jag väl sagt nej men jag tänkte nog mest "vafan. varför inte?". Sedan dess har vi setts hela hösten och i februari blev vi ett par igen.Det kändes så mycket bättre. Vi såg till att ha roligt. Vi reste bort tillsammans för att komma ihop oss igen. Vi var i ett bättre headspace än förut. Vi båda var bättre medicinerade och hade väl hunnit lära känna sig själva lite mer.
Vi skulle inte flytta ihop! Hon var iofs tydlig med att hon ville ha samboliv igen men inte så snabbt inpå. Dessutom ville hon inte att jag skulle flytta in bara för att mitt andrahandskontrakt tog slut. Låter väl löjligt men hjärnspöken finns där och jag ville inte heller stressa. Jag fixade en ny, större lägenhet och det tog väl typ två veckor för henne att flytta in.
Det funkade. Det rullade på. I juli skulle vi gå ut och ha det mysigt på htell bara hon och jag. på en pub träffade hon en kompis och hon började hänga med hans gäng. Det blir ofta så när hon/vi går ut så jag fick väl hänga på även om det kändes rätt surt. Hon började snacka med en kille och glömde typ bort mig.
Helgen efter så hängde hon hos honom från fredag till söndag. Hon var nästan omöjlig att få tag i och kunde inte berätta när hon tänkte koma hem. jag var rätt förbannad och när hon väl kom hem så bråkade vi. Hon kallade mig kontrollerande. Måndag kväll kom det fram att hon var förälskad i snubben. Hon ville åka och träffa honom igen. Hon ringde mitt i natten för att tala om att hon inte tänkte komma hem. Jag talade om att jag började bli trött och utmattad
Alltså. jag har inget emot det här i sak. Jag har själv helt klart pollytendenser och har velat ha ett öppet förhållande men valt att inte pusha för det iom att hon inte velat ha det. Att hon nu bad om att öppna vårt förhållande var en chock men det kändes spännande. En oväntat utveckling som kunde bli kul.
I början fungerade det bra. Det kändes som att vi stärktes och vi bekräftade varandra mer. Men det tog kanske max två veckor innan det vände. hon blev sämre, ja rent sagt usel, på att håla överenskommelser och vara ärlig. Hon sa att hon skulle komma hem men var borta ett dygn till. Vi missade två möten på banken för att hon försov sig. Hon ringde mitt i natten och sa att hon tänkte stanna kvar istället för att komma hem. jag sa att jag började bli trött av att jobba heltid, hämta barnen, sköta allt hemma och vara stressad över att inte veta när hon skulle vara hemma. Hon blev först arg och kontrade med att det var många ensamstående som levde som jag gjorde nu. Sedan lovade hon mig att jag skulle få sova ut en söndag. Klockan 01:17 ringer hon och säger att hon sitter i en park och att det är för långt att åka hem. När jag blir sur så lägger hon på men jag hinner först höra hur hon gnäller över mig som att hon var värsta tonåringen.
När hon är hemma pratar hon bara om den här killen och hans gäng. Hon blir irriterad när jag försöker ge henne en kram eller annan närhet. Hon säger inte att hon älskar mig förutom när jag säger det först.
Min hyresvärd vill flytta tillbaka. Eller det vill hon ite alls men hon orkar inte hyra ut mer i andra hand eftersom att föreningen klagar på oss. jag har inte berättat det för henne för att jag inte vill att hon ska stressa över det. Vi har sagt att det smartaste vore att flytta in i hennes tvåa. Det blir trångt men får gå. Hon tycker att vi ska vänta med att planera något. Det är tre veckor kvar innan jag måste vara ute.
I förgår låg vi och tjafsade halva natten. jag lyfte att jag inte känner det som att hon vill vara med mig längre. Hon berättar att hon vill flytta tillbaka till sin lägenhet för som det är nu är jag bara en tråkig partner att komma hem till. hon vill att vi ska ses när vi faktiskt vill det. Hon ville bara vänta med att tala om det för mig.
I en månad har jag litat på henne även om hon inte gett mig ett enda skäl att göra det. jag har tänkt att det är för att allt är nytt för henne, för att hon vill leva ut lite av sin ungdom som ju gått förlorad. Jag har litat på att hon har kvar känslor för mig eftersom att hon lovat att säga till om det ändras. Istället har hon behandlat mig som skit. Jag har knappt sett henne på en månad och som jag skrev så pratar hon inte om annat än den här kilen. Hon har kanske träffat barnen någon kväll i veckan. Jag har fått ta allt ansvar för hennes hund, som jag egentligen inte ens skule få försöka uppfostra. Men värst är alla gånger hon sagt att hon ska komma hem., sagt att vi ska spendera tid med varandra men sedan inte gjort det. Som när vi såg 25 minuter av en film innan hon drog iväg för att gänget skulle ut.
Jag känner mig så ledsen och sviken av henne. Jag är inte längre arg. jag orkar inte vara det.
Jag ville mest skriva av mig. Jag har få vänner som jag kan snacka om det här med och den som skulle förstå har just nu nog med sitt eget. Så jag lämnar det till er typ.
submitted by lostpassword3896 to sweden [link] [comments]


2020.07.09 05:34 SylianRiksdagen Presskonferens: Miljöpartiet lanseras

Sylian Stenberg, språkrör för Miljöpartiet, håller en presskonferens som följs med stort intresse av många journalister, och som spelas upp live för svenska folket på olika källor. Sylian Stenberg påbörjar sitt tal, som senare följs av frågor från journalisterna:
Jag kan med stor glädje meddela att Miljöpartiet är tillbaka! Under tiden då vi gick under ”De Gröna” så skedde en förskjutning åt höger, som slutade med att stora delar av partiet valde att gå ihop med Folkpartiet. Denna union har varit dålig för miljöpolitiken, Sverige har ett stort behov av ett nytt och starkt miljöparti, och vi har nu många valt att starta upp Miljöpartiet igen, fast med en del nyheter. Det nya Miljöpartiet är ett tydligt feministiskt parti, och en stark motståndare mot kapitalism. Vi är ekosocialister, vilket är den bästa lösningen för att hantera miljöproblem.
Kapitalism är ett av de största hoten mot miljön, och en av huvudanledningarna till att det tycks vara så svårt att ställa om till en hållbar ekonomi. Tidigare ville Miljöpartiet försvara en grön kapitalism, men partiet har nu insett att detta blir oerhört svårt. Kapitalism har profit och evig tillväxt som mål, när människors behov är mättade försöker kapitalism skapa nya, artificiella behov. Vi ser också hur företag som tjänar på smutsig energi motsätter sig miljövänliga alternativ. Det verkar svårt, kanske till och med omöjligt, att lösa klimatfrågan inom kapitalism. Många av miljöproblemen sker på grund av kapitalism, och kapitalism gör det svårt att hantera dem. Vi vill ersätta kapitalism med socialism. Ekosocialism är nödvändig. Miljöpartiet står för en sund arbetsmarknadspolitik och en slagkraftig miljöpolitik. Vi är också ett feministiskt parti, socialistisk feminism. Vårt perspektiv är intersektionellt, vi ser hur olika maktstrukturer samspelar och vi försöker göra något åt det. Vi står upp för människors rättigheter och intressen, oavsett etnicitet, kön, funktionsvarianter, ålder, klass, sexualitet, eller religion.
Jag har berättat översiktligt om Miljöpartiets ideologi, och kommer nu svara på frågor.
Hur ser ni på splittringen mellan stad och landsbygd?
Det finns idag problem med att det är för lite självstyre i vissa delar av landet. Vi vill se politik som gynnar hela landet, både stad och landsbygd. Det tidigare Miljöpartiet kritiserades ibland för att vi fokuserade för mycket på storstäderna. Den kritiken stämmer till viss del, vår nya politik kommer att vara gynnsam för både städer och landsbygd.
Vilka partier kommer ni samarbeta med?
I första hand kommer vi att samarbeta med andra partier på vänstersidan, men i sakfrågor kan vi tänka oss att samarbeta med alla partier.
Om ni får möjlighet, kommer ni då vara en del av regeringen?
Det viktiga för oss är att påverka politiken. Med det sagt tror jag att vi har potential att växa stort, vårt budskap, om frihet och socialism, om en grön framtid, om socialistisk feminism, är saker som människor längtat efter länge. Om vi lyckas växa till ett stort parti kan det vara rimligt att vi också sitter i regering.
Vad tycker ni om smålandsfrågan?
Det är uppenbart att det finns många i Småland som efterfrågar större inflytande. Vi är öppna för att tillåta en folkomröstning, antingen om självständighet eller om ökad autonomi. Det är viktigt att lyssna på vad människor vill, ifall de vill ha ett mer självständigt Småland så bör vi lyssna.
Även om det sker med våld?
Småland är knappast under något totalitärt styre för närvarande. Det blir svårt att rättfärdiga våld, utan vi bör försöka hitta fredliga lösningar. Finns det vilja så tror jag att vi kan finna en bra lösning på situationen.
Hur ställer ni er till revolution?
Miljöpartiet är ett brett vänsterparti och vi har medlemmar med olika åsikter inom vänsterrörelsen, vissa som stöder revolution och vissa som föredrar reformer. Vår politik är radikal, vi tror att det behövs rejäla förändringar för att hantera klimathotet, bland annat genom att avskaffa kapitalism. Som parti är vårt mål att genom politiken påverka i en riktning som gör att vi kan nå målen.
Miljöpartiet har länge varit svagt i Norrland. Hur ser du på det?
Miljöpartiet har varit svagt i Norrland för att vi tidigare har haft ett skevt perspektiv. Dels för att vi såg på Norrland som en enhet, vilket är lite konstigt, då det består av fem olika län. Och dels för att vi har fokuserat på politik som kanske fungerar i Stockholm men som fungerar sämre i exempelvis Västerbotten och Norrbotten. Vi kan ta frågan om bensinskatt som exempel: Miljöpartiet har tidigare varit med och höjt bensinskatten, vilket kanske är rimligt i Stockholm där det finns många alternativ till bilen, men det slår hårt mot många orter i Sverige, bland annat många orter i Västerbotten, Norrbotten, och Västernorrland, där folk är mer beroende av bilen. Vi vill ha en miljöpolitik som fokuserar på systematiska problem och som inte slår hårt mot vanligt folk. Vi vill se satsningar på utbyggd kollektivtrafik i hela Sverige, inklusive de norra delarna av Sverige.
Hur kommer er invandringspolitik och integrationspolitik se ut?
När det kommer till invandring ser vi några olika aspekter. En aspekt är asylinvandringen. Detta är människor som flyr från krig och förtryck, av humanitära skäl ska vi givetvis vara öppna för att ta emot människor. Det är lätt att människors liv blir till siffror, men när man träffar dessa människor så ser man tydligt hur viktigt det är att deras liv värdesätts. Vi kommer att stå för en öppen och sund asylpolitik som värdesätter människor.
Då och då dyker det upp rapporter i media om hur skötsamma invandrare utvisas på grund av något mindre fel. Detta är ett problem som vi i Miljöpartiet vill lösa, vi vill ge lite mer flexibilitet att lösa sådant utan att det ska leda till utvisning direkt. Samtidigt är det viktigt att vi inte urholkar arbetsmarknadslagar utan sköter det här varsamt för att skydda arbetarnas rättigheter. Vi förespråkar en sund lagstiftning gällande detta.
När det kommer till arbetskraftsinvandringen så finns det en del problem med hur den hanteras idag. Idag väljer kapitalister att ta in arbetare från andra länder som jobbar billigt och utan kollektivavtal, det är inte acceptabelt. Svenska kollektivavtal ska gälla alla, även människor från andra länder. Idag blir människor från andra länder utnyttjade, och får konkurrera mot infödda arbetare. Detta leder till sämre avtal och lönedumpning, vilket inte är bra för någon förutom kapitalisterna. Vi behöver täppa till dessa hål och skapa en rimlig politik.
Minst lika viktigt som invandringspolitiken är integrationspolitiken. Vi behöver se till att människor får möjlighet att delta i samhället, de ska kunna känna sig delaktiga och inkluderade. Utanförskap och fattigdom är direkt farligt och leder till brottslighet och lidande. Tidigare regeringar har hanterat integrationspolitiken dåligt, vi behöver större satsningar för att få det här att fungera. Om vi har en fungerande integrationspolitik så blir invandringspolitiken betydligt bättre också.
Hur ser ni på automatiseringen, kommer robotar ta våra jobb?
Antagligen, till stor del. Studier visar att en väldigt stor del av jobben kommer automatiseras eller digitaliseras, vilket gör att vi kan jobba mindre och samtidigt producera mer. Högern har inget svar på detta, i högerns samhälle kommer de som jobbar jobba länge och producera massvis, vilket skulle få förödande konsekvenser för miljön. Det vi istället vill se är att vi minskar utsläppen, klimathotet är ett existentiellt hot mot mänsklighetens vällevnad. Vi behöver skära ner på arbetstiderna och fokusera på produktion av det som gör våra liv bättre, samtidigt som vi drar ner på annat. Utsläppen är ett strukturellt problem i det kapitalistiska systemet, där evig tillväxt och ökad produktion går över levnadskvalitet och miljön. Vi vill se till att automatiseringen inte bara gynnar de rikaste. Om vi hanterar automatiseringen rätt kan den gynna oss, hanterar vi den fel leder den till ökade klassklyftor och miljöförstörelse. Högern har inget svar på detta.
Vi behöver kraftiga regleringar av företagens utsläpp. Hårdare regleringar, och vi vill även se mer statlig kontroll och gemensamt ägande av olika industrier. Gemensamt ägande kan ske på olika sätt, som kommunalt ägande, statligt ägande, och arbetskooperativ. Genom det gemensamma ägandet kan vi bättre arbeta mot en hållbar produktion och en grönare framtid.
Ett annat möjligt problem med automatiseringen är arbetslösheten. Forskning visar att arbetslösheten kommer öka drastiskt. Det finns några sätt vi kan hantera detta, en viktig reform är generell arbetstidsförkortning. Om människor jobbar kortare så kan vi minska produktionen, öka fritiden, och dela på jobben bättre. En annan viktig reform, som diskuteras både från vänster till höger, är basinkomst. En basinkomst på rimlig nivå skulle garantera att alla, oavsett anställning, har materiella förutsättningar för att leva bra liv. Dagens trygghetssystem gör att många faller mellan stolarna, människor som behöver stöd för det inte, eller måste förnedra sig själva inför Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. För alla vi som bryr oss om människors välbefinnande och frihet är detta oacceptabelt. Med basinkomst skulle arbetslösheten vara mindre förödande, och vi skulle kunna gå mot ett samhälle med en sundare syn på arbete. Vi delar arbetet med varandra, och skapar ett samhälle där fler kan delta, fler får äkta frihet!
Är Miljöpartiet feminister?
Ja, vi är socialistiska feminister. Till skillnad från liberalfeminism så ser vi att det krävs ett intersektionellt och analytiskt förhållande till olika frågor, och vi analyserar ur flera olika perspektiv, som sexualitet, klass, och etnicitet. Vissa, speciellt liberala feminister, fokuserar ibland på mindre viktiga frågor. Vårt fokus ligger på frågor som faktiskt spelar roll, snarare än symbolfrågor. Vi kommer att arbeta mot diskriminering, och komma med förslag som minskar den. Vi kommer arbeta för att minska förekomsten av sexuellt våld. Vi kommer att motarbeta systematisk sexism som finns i vårt samhälle, bland annat genom att motarbeta hedersrelaterat våld, men också mycket annat. Dagens normer är ofta reaktionära, bakåtsträvande, och vi måste kunna analysera och kritisera dem. Miljöpartiet är en tydlig röst för socialistisk feminism.
När kommer ert partiprogram?
Vi håller på att arbeta på det internet inom partiet, och vi kommer släppa det inom en snar framtid. Vi ska dels kvalitetssäkra så att det håller måttet och dels komma överens om alla punkter inom partiet.
Vad tycker ni om Socialdemokraterna?
Socialdemokraterna har på senare tid tagit ett tydligt steg mot socialism, vilket är bra. Vi står till vänster om dem, men vi är positiva till ett nära samarbete med Socialdemokraterna, om så är möjligt. Tidigare, under exempelvis Göran Perssons tid, fanns det många nyliberala influenser i Socialdemokraterna, men numera verkar de ha förstått att socialism är nödvändigt.
Folkpartiet då?
Folkpartiet är en sammanslagning av Liberalerna, gamla Kristdemokraterna, De Gröna, och nu senast Moderaterna. Detta är en salig blandning av olika viljor och olika ideologier, och de har lyckats dåligt med att kombinera. Detta leder till att de inte är ett särskilt bra alternativ för liberaler, och inte heller ett särskilt bra alternativ för miljön. De må vara stora i nuläget, men de är internt splittrade och ideologiskt tunna. Miljöpartiet är det bästa alternativet för miljön. Miljöpartiet är också det bästa alternativet för liberaler, intressant nog. Vi värnar starkt om äkta frihet, och vi för en strukturell analys och praktisk politik som hjälper att öka friheten i samhället. Vi står upp för frihet för alla, inte bara för rika. Några exempel på hur vi premierar frihet är arbetstidsförkortning, som leder till mer fritid, och basinkomst, vilket är ett av de bästa sätten att öka äkta frihet i ett kapitalistiskt samhälle. Till alla er liberaler som funderat på vilket parti ni vill rösta på, överväg Miljöpartiet! Vi må vara socialister, men vi bryr oss om äkta frihet, betydligt mer än vad något högerparti gör.
Menar ni alltså att liberaler bör rösta på ett socialistiskt parti?
Ja, vår grundläggande ideologi må vara grön socialism och socialistisk feminism, men vi är ett brett parti. Vi har partimedlemmar från många olika slag, som gröna liberaler, socialdemokrater, Marxist-Lenininster, och anarko-kommunister. Vi skulle kunna beskrivas som ”Big Tent” om man så vill. Vi är ett tydligt vänsterparti, men vi är också ett tydligt miljöparti, ett tydligt feministiskt parti, och ett parti som tydligt står upp för äkta frihet. Vi kan samla människor med lite olika åsikter, så länge de delar våra grundläggande värderingar. Vi kommer vara ett stort och tydligt vänsteralternativ. Vi står upp för vänsterenhet och är emot sekterism, som genom historiens gång har skadat vänstern djupt. Vi behöver samarbete, inte inre strider och konflikter.
Men liberaler är väl inte vänster?
Statsvetare brukar placera liberalism någonstans mellan något till vänster om mitten till något till höger om mitten. Liberalism är inte en vänsterideologi, nej, men liberaler som är mer mot mitten eller något till vänster om mitten har på sistone haft svårt att veta vilket parti de ska rösta på. Folkpartiet har tagit en kraftig högergir när de gick ihop med Moderaterna och gamla Kristdemokraterna. Gamla Centerpartiet finns inte heller längre. Miljöpartiet är troligen det bästa alternativet för miljövänliga liberaler. Vi står upp för frihet och för en miljövänlig politik. Vår ideologi är inte liberalism, men vi representerar liberalisms värderingar bättre än vad Folkpartiet gör.
Hur ser ni på teknologi?
Vi ska inte stirra oss blinda på ny teknologi och tro att den löser allt. Samtidigt ska vi inte vara rädda för det heller. Ny teknologi kan både vara bra för miljön och kraftigt förbättra människors levnadsvillkor och vardag. Hushållssysslor kan effektiviseras genom ny teknologi och därmed ge människor mer fritid, utvecklad medicin kan förbättra människors hälsa, och mycket annan teknologi kan vara positiv. En av de största utsläppsbovarna är i nuläget köttindustrin, och ifall det går att utveckla effektivt labb-odlat kött skulle avvecklandet av dagens köttindustri kunna gå riktigt snabbt, vilket skulle vara en enorm vinst både för djuren och för miljön. Ett annat exempel på miljövänlig teknik är självkörande bilar och annan trafik. När de nått en nivå så att de fungerar felfritt så skulle det leda till effektivare trafik och bilkörning, med färre onödiga stopp och därmed mer miljövänlig körning. Det skulle dessutom minska antalet trafikolyckor drastiskt.
Ett annat, mer kontroversiellt ämne är GMO, genetiskt modifierade organismer. GMO har potential att vara gynnsamt, men det finns också stora risker, särskilt inom kapitalism. Vi bör vara försiktiga när det kommer till GMO, men vi ska fortfarande se vad forskningen säger, samt undersöka vilka möjligheter det finns för att tillåta GMO i viss mån. Frågan om GMO är komplex och kräver försiktighet och tålamod, men det är inte något som vi principiellt tar avstånd från. En modern miljöpolitik ska vara baserad på forskning och kunskap, vi får inte falla för vädjan till naturen. Bara för att något är naturligt så är det inte nödvändigtvis bra, bara för att något är artificiellt skapat så är det inte nödvändigtvis dåligt. Miljöpartiet är ett modernt, grönt, teknologioptimistiskt parti som samtidigt ser att dagens system producerar alldeles för mycket. Vi behöver inte ge upp all teknologi för att rädda miljön, men vi behöver göra drastiska omställningar. Klimathotet är troligen det största hotet mot mänskligheten, och Miljöpartiet kämpar för en bättre och hållbar miljö.
Tack för att ni lyssnat, och jag hoppas att ni förstår varför Miljöpartiet återigen är en aktör i svensk politik, och vad vi står för. Vårt perspektiv behövs, och vår förmåga att ena vänstern kommer vara mycket användbar i framtida förhandlingar. Vi är dessutom antagligen det bästa alternativet för liberaler, för gröna, och för gröna liberaler. Miljöpartiet behövs.
Presskonferensen avslutas och den läggs upp online på flera olika nyhetssidor och andra ställen.
submitted by SylianRiksdagen to ModellMedia [link] [comments]


2020.03.01 18:46 AlfonsNoBerg Frågor om Civ.ing Teknisk fysik

Hej Sweddit,
Jag har ett par frågor om det fysikprogrammet ,i synnerhet på KTH, som jag gärna skulle vilja ha svar på. Tänker mig att det kan finnas en del här som har läst det eller i alla fall kan hjälpa mig.
Hur är eleverna på F? Min tanke är att det rimligtvis borde vara Sveriges "matte-elit" som söker sig dit och att F på KTH därför bör ha de som är på gränsen till besatta av matte och fysik. Den typen av människor som kanske deltog i matteolympiaden eller läste flervarren på egen hand för skojs skull. Denna beskrivning passar inte alls in på mig och även om jag verkligen gillar matte och fysik så får detta mig att tvivla på mig själv. Jag vet att jag har vad som krävs för att klara utbildningen men om jag ska vara ärlig är jag inte jättetaggad på att plugga 5 år på programmet om det här är nivån av intresse man behöver. Hur ser det egentligen ut? Är min fördom helt fel eller är det så det faktiskt är?
Är fysik verkligen värt det (i förhållande till indek)? Den andra utbildningen jag funderar på är industriell ekonomi, då också på KTH. Anledningen till att jag funderar på I är att det fortfarande är en ingenjörsutbildning med en del matte men inte lika teoretiskt lagd. Dessutom antar jag att jag skulle få bättre resultat på I förutsatt att jag lägger ner samma tid. Jag vet att mitt val borde vara baserat på vad jag tycker om mest men där är jag kluven. Hur mycket lättare skulle ni säga att indek är? Väger bra betyg på I tyngre än "vanliga" betyg på F ute i arbetslivet?
Skulle verkligen uppskatta att få er insikt då jag inte har någon vidare koll och officiella resurser (KTHs hemsida m.m) inte kan svara på den här typen av frågor :)
submitted by AlfonsNoBerg to sweden [link] [comments]


2019.03.18 14:05 demagoogle Stockholm läser 2019: "För Lydia" (Bokcirkel ^^)

Årets bok i "Stockholm läser" är För Lydia av Gun-Britt Sandström. Det är en massa bokcirklar och föreläsningar ute på stan, men vi kan ju köra en här också med studiecirkelfrågorna från pocketboken:
1. För Lydia (1973) är en parafras på Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken (1912). I Den allvarsamma leken skildras Arvids och Lydias relation ur Arvids perspektiv och läsaren får inte många ledtrådar till hur Lydia resonerar och fattar beslut. I För Lydia är perspektivet det motsatta. Är det möjligt att förstå Arvid, trots att vi sällan får läsa hans tankar?
Ja, vi får ju också fri tillgång till allt som Lydia tänker om Arvids beteende, alltså alla olika möjliga anledningar till hans agerande. Jag tror också att folk kan foga in sina egna erfarenheter av korta bekantskaper eller dejter, t.ex. hur Lydia blir ghostad. Han är ju också rätt typiskt manlig i sina reaktioner gentemot Lydia – till skillnad från Tures gladlynta stil och Markus stoiska uppenbarelse.
2. Handlingen i För Lydia är förlagd till en period mellan sent 1950-tal och tidigt 1970-tal. Vad får tidsmarkörerna i form av världshändelser och referenser till litteratur, musik, film och så vidare för funktion? Märker vi att värderingarna förändras under den här tiden? De politiska strömningarna under 1960-talet får stort utrymme. Vad har de för roll i berättelsen?
FNL-rörelse, Kennedymord och invasionen av Tjeckoslovakien händer lite i bakgrunden för Lydia, som inte själv är engagerad. Men det blir någon sorts växelverkan mellan händelserna i hennes privatliv och det som händer på världsscenen. Och diskussionerna blir flera, men det är ju också för att hon flyttar till Stockholm och får mer anledning att prata om sånt. 1968-vänstern nedgång illustreras med ett internt slagsmål på en demonstration, strax därefter kommer det stora uppbrottet med Arvid.
3. Hur skildras Stockholm? Vilken bild får vi av stadens centrala delar, som Hamngatan och Sergels Torg? Området kring Johannes kyrka? Södermalm? Kungsholmen? Vilka människor finns i gatubilden? Är staden annorlunda i idag?
Alltså det känns inte igen så mycket, och känns ibland lite kallt. Jag har inte ett så nära förhållande med innerstadsstockholm. Men skulle gärna vilja veta mer om ställen som Konditori Aniara.
4. Persongalleriet i Den allvarsamma leken och För Lydia är i stort sett detsamma, men personernas egenskaper och funktion har i För Lydia bytts ut. Förutom Lydia och Arvid lär vi bland andra känna Lydias väninna, make och dotter. I bakgrunden finns till exempel hennes far och bröder, Arvids familj och några av hans kollegor. Är det möjligt att stå på någons eller någras sida? Väcker några personer mer sympati än andra?
Jag känner ändå med Lydia, och hennes försök att bli lycklig. Hennes dotter Marianne också som hamnar i käm. Och kanske Kaj ändå, i all sin utsatthet.
5. Varför gifter sig Lydia? Hur ser hennes resonemang ut inför, under och efter äktenskapet?
Lydia vill vara trygg. Kanske hade hon helst velat vara det med Arvid, men när det inte känns tillgängligt så har Markus tagit en självklart plats vid hennes sida och utgör ett gott parti, även om hon inte är kär. Hon vill vara en god hustru, men känner sig alltmer inlåst i sitt val – och att hon har en dotter gör det svårare att tänka på att bryta upp. Var livet inte mer än så här, frågade hon sig och anser väl att hon måste försöka ta möjligheten till att leva i frihet också. Efteråt så får Stjärnvik ändå representera något tryggt, något i stil med föräldrahemmet? Samtidigt är Runmarö en metafor för Arvid – den ursprungliga förälskelsen.
6. Ester berättar om en artikel om kärleksmyten, en passion ”som man bara har att underkasta sig – så att man befrias från ansvaret för sina egna handlingar och slipper att själv göra sitt liv meningsfullt”. Är det den myten Lydia har gått på?
Myten är kanske en förlängning av en patriarkal bild av hustrun som bihang till mannen. I tiden som skildras försöker människor utmana detta, men de är ju mer ett samhällssystem än något en enskild individ ”går på” eller ej.
7. Lydia förvirras av att hennes män reagerar så olika på att inte vara hennes enda älskare. Hon konstaterar att otrohet bestraffades förr i tiden, men nu ”fanns det ingen annan dom att hålla sig till än sin egen”. Handlar romanen i förlängningen om att var och en skriver sina egna moraliska lagar?
Kanske är det ett viktigt arbete i varje relation att skriva sina egna regler och uttrycka sina förhållningssätt. Att prata om vad relationen är, och vad man hoppas kan ju vara blottande – men mycket av den smärta som kommer fram i boken i olika förhållanden bygger snarare på att man inte pratar. Lydia är också lite inklämd mellan ett traditionellt 50-talsäktenskap och en oengagerad, innehållslös schablonbild av 70-talets ”fria kärlek”. Hon vill ha engagemang och djup, men är rädd att hamna i en fälla. Hennes strävan efter en bra balans mellan frihet och trygghet är ju något människor kämpar med idag också.
8. Lydia och Ester konstaterar att berättelsen om en kvinnas liv ofta är ”berättelsen om männen i hennes liv”. Hur kommer feministiska idéer till uttryck i För Lydia?
Den rör sig rätt mycket kring emotionellt arbete tänker jag, hur längtan och åtrå bygger upp ett förhållande. Saker som villkor på arbetsplatsen kommer inte med så mycket, men det är ju också en tydlig observation att männen lägger mycket fokus på sitt och överlåter till Lydia att ta hand om förhållandet. Även Kaj, som är hopplöst förälskad, lyckas ju inte göra något bra för relationen med den energin utan avslutar sina dagar efter att kärleken inte besvarats.
9. Lydia skiljer sig och upplever frihet, men också längtan efter närhet och en stabil relation med Arvid. Hon vill inte gifta sig med honom, men önskar ändå att också han var fri. Hur ser Lydias respektive Arvids tankar kring skilsmässa ut?
Arvid är mer bekväm med att vara otrogen, och känner sig ändå rätt tillfreds med tillvaron med Dagmar. För honom kastar man sig in i yrkeslivet, men inte i kärleken. För Lydia är det tvärtom – det vore att göra våld på sig själv att stanna kvar i det alltmer kärlekslösa äktenskapet, även om separationen med dottern känns smärtsam. Det är först när Arvids äktenskap kraschar som Arvid blir intresserad av att lägga mer fokus på Lydia – men då förväntar han sig uppenbarligen att hon borde ha varit en trogen hustru till honom under all den tid han velat och varit otydlig mot henne.
10. Efter ett stormigt händelseförlopp reser Arvid utomlands. Har han tagit avsked för alltid eller har romanen ett öppet slut?
Jag hoppas nog att det är över, att det går för Lydia att släppa detta och ge sig in i något annat förhållande helhjärtat – inte i väntan på Arvid. Vi är inga unika snöflingor, utan det kan finnas många människor att smälta samman med – för Lydia så finns det säkert många som mer förstår hennes personlighet och är genuint intresserade av henne.
submitted by demagoogle to stockholm [link] [comments]


2018.06.27 22:38 fREDlig- Faluns gatunamn

Faluns gatunamn

"Då står int nu så täll, som för i väla vuri, vågamla Kopparberg, då gamla ä förfuri." - Visa på falumål från 1700-talets andra hälft.
Nedan följer en lista på många av de äldre gatorna i staden med en beskrivning av namnets uppkomst. Uppgifterna är till största del hämtade häfte från 1914.
Är du intresserad av fler gatunamn rekommenderar jag ”Gatunamn och kvartersnamn i Falu innerstad” av Elisabet Hemström (1991) samt kompletterad med flera namn (2015).
Falugatan: Faluns äldsta gatunamn dokumenterat i skrift 1416. Ledde in i Falun, från Svärdsjö. (övergår lämpligt nog till Svärdsjögatan) Alternativt syftar till den slätt som är på ömse sidor om åns nedre del. D.v.s. faluna eller falun. Den skulle då alltså istället kallas östra Falugatan.
Svärdsjögatan: Vägen ledde in till Falun från Svärdsjö.
Gruvgatan: Tämligen självförklarande. Leder upp till gruvan.
Mormorsgatan: Gamla mormor är smeknamnet på gruvan, det s.k. Stora Kopparberget.
Kung Magnigatan: Uppkallat efter Kung Magnus Eriksson som 1347 utfärdade de äldsta kända privilegierna för "mästermännen vid Kopparberget".
Kristinegatan: Uppkallad efter Drottning Kristina som bekräftade Faluns stadsprivilegier 1646 när hon blev myndig och (de var egentligen tilldelade 1641 av hennes förmyndarregering) och lät påbörja bygget av Kristine Kyrka 1642 (invigdes ofärdig 1655 och slutfördes 1660)
"Gud låte sådan rök aldrig tryta!" - Drottning Kristina om den svavelrök som dränkte staden under århundraden, lyckligt ovetandes om de lungsjukdomarna den medförde.
Kung Gustafs torg: Jag tar med detta då det snarare är två gator än ett torg. Uppkallat efter Gustav II Adolf - Drottnings Kristinas far, som gjorde många besök i Falun och yttrade de kända citaten: "Den kung är ingenting värd som inte ser själv om sin skattkammare." - 1620 då kungen gick ner i gruvan två dagar på raken trots varningar om ras.
"Var finns en potentat som har ett palats sådant som detta." - Samma år när kungen väl nere i gruvan beundrade kopparmalmen som gänste i väggarna.
Bergslagsgränd: Bergslaget- dåtidens variant av aktiebolag, senare kallad Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag, som fram till 1998 när antagligen var världens äldsta aktiva aktiebolag.
Bergsskolegränd: Uppkallat efter huvudsätet för den teoretiska gruvutbildningen, som låg här fram tills 1869 då Bergsskolan förflyttades till STockholm och förenades med Tekniska Högskolan. Skolan var inrymd i världsberömde mineralogen och kemisten Johan Gottlieb Gahns forna hem. På platsen återfinns nu istället hotell Bergmästaren. F.ö. ska enligt vissa uppgifter Johan Gottlieb Gahn ha startat världens första kommersiella tillverkning av mineralvatten/kolsyrat vatten som han senare flyttade till Stockholm. Detta är dock något omstritt.
Magasinsgatan: Uppkallat efter det forna kronomagasinet, numera bostadshus på Åsgatan 53A. Här lämnade bönderna från dalasocknarna sin skatt, mestadels spannmål.
Norra Mariegatan: Den norresta gatan som leder till Stora Kopparbergs Kyrka, eller tidigare Maria Kyrka/Marie Kyrka. Faluns ursprungliga kyrka från 1400-talet med eventuella rester från 1200/1300-talet.
Södra Mariegatan: Parallellgata till Norra Mariegatan. Se ovan.
Trotzgatan: Bergsmannen/köpmannen/kanonfabrikören Anton Trotzig var ägare och boende på Trotzgården/Trotsgården som brann 1675. Det ska ha varit den ståtligaste av Bergsmansgårdar. Den ersattes med Westlingska gården som var omdebatterad på 60-talet om den skulle bevaras eller rivas. Det löste sig självt genom att den brann 1970. Den låg på nuvarande Östra Skolans tomt.
För övrigt skänkte Anton Trotzig både Predikstolen och Altaruppsatsen till Kristine Kyrka.
Mäster Pers Gränd: Magister PetrusJonæ Helsingius, kyrkoherde i Falun 1640. Det var under hans tid Kristine Kyrka kom till stånd och drottning Kristina besökte honom många gånger. Hon ska ha uppskattat hans sällskap och hans drastiska, men oförargliga skämtsamma sätt. Som exempel kan nämnas att när han blev utnämnd till kyrkoherde och tillfrågad av en släkting var ska flytta ska han ha svarat "Där som eld och svafvel brinna både natt och dag." med en uppbar dubbeltydning.
Polhemsvägen: KristoffeChristopher Polhem, den store uppfinnaren som år 1690 blev bergmekanikus och 1700 kostmästare vid Stora Kopparberget. Han har haft stor påverkan på gruvbrytningen och framställningen vid gruvan genom flera banbrytande uppfinningar. Stjärnsunds uret tillverkas fortfarande i hans fabrik i Stjärnsund där han senare skulle avsluta sin karriär.
Linnévägen: Carl Nilsson Linné / Carolus Linnæus adlad Carl von Linné. Sveriges mest kände vetenskapsman. Har bl.a. bidragit något enormt till att klassificera och namnge djur och växtarter. Kom till Falun första gången 1733 för att fira jul med sin studiekamrat, blev genast fascinerad av denna unika ort och tillskrivs flera citat om Falun:
  • "Intet är faseligare än Fahlund.
  • "Dalarnas sirener hafva emot förmodan lockat mig förglömma både vänner, omsorg,eftertanke, förtret, hem, studier och tiden; jag kan icke få öppna öronen för deras sång; de sjunga att bekymmer kommer tids nog; ändock jag ej så skyndar. Jag har här mått extraordinairt väl
  • "Hur snart war icke här att gå felt ett steg, neder i de underliggande oändliga hohl, hur snart kunne icke en liten sten nedfalla på dit hufwud, hur snart kunne icke en svimning komma öfver en, då man gungade på de swiktande stegar, som 2 à 3 woro fästade i hwarandra. Men huru swårt och faseligt det är, fattas aldrig arbetare, utan menniskorna söka med fors och största ifwer få arbete här, på dett dett kiära brödet må winnas och få doch ej mehr än omtalat är.” -
Hans kända verk Iter Dalacarlicum - Linnés Dalaresa - startar och slutar i Falun och är daterad 1734 Aug 25, Fahlu Kongsgård.
Här träffade han sin senare hustru Sara Elisabeth "Sara Lisa" Moræa, dotter till bergsläkaren Johan Moraeus. De gifte sig sedan i Svedens Bergsmansgård numera oftast benämnd Linnés Bröllopsstuga. Detta geni och grundare av Kungliga Vetenskapsakademin har hade ett starkt band till Falun med fler kopplingar än ovannämnda.
Engelbrektsgatan" Precis som det tvistas om varifrån denna mytomspunne frihetskämpe, Engelbrekts Engelbrektsson, härstammar ifrån vill många lokalhistoriker tillskriva hans berättelse till just deras bygd. Falun är inget undantag. Vissa påstår att det var just ifrån Stora Kopparberget som hans frihetskrig startade för att slåss mot Erik av Pommern genom att inta danska fogdeborgar. Med lite vilja skulle det kunna finnas en viss logik i det. Att resa Bergsmän och bönder från Dalarna till ett uppror hade även på 1400-talet rimligtvis kunnat vara ifrån Stora Kopparberget, men det verkar tyvärr inte finns några helst belägg för detta. Dock startade Engelbrekts andra uppror snarare i Borlänge genom att bränna ner Borganäs, ett fäste på Dalälvens västra strand, mitt för Domnarvsforsen, i Stora Tuna socken i Dalarna. I sann lokalpatriotisk anda kan vi kanske hävda att möjligheten finns att de samlades med modiga bergsmän från Falun och kunde befria sig själva och de kuvade Borlängeborna. Kanske gällde det även för hans första uppror. Tyvärr är det ingen som vet och är idag rena gissningar.
Vasagatan: Falun har ett besvärligt förhållande till våran landsfader. Hans uppror mot Dansken startar med att inta Stora Kopparberg i Slaget om Falun 1521 genom att besegra de danska styrkorna och plundra staden. Gustaf Vasa gjorde mycket för att utveckla gruvdriften och utsåg Borns Hyttegård till Kungsgård. Dalkarlarna hade startat befrielsekriget från Kristian Tyrann och hjälpt Vasa till tronen. Stora skulder till Lübeck innebar nya beskattningar och den nya kungen ett hårt grepp om Dalarna som alltid sett sig som någorlunda självständiga. Detta ledde till tre dalauppror. Det första 1524-1525, det andra dalupproret 1527–1528, och det tredje dalupproret (Klockupproret) 1531–1533. Klockupproret avslutades vid Stora Kopparberget där han kallade till möte under falska premisser, höll strafftal och avrättade vissa upprorsmakare och tog resten till Stockholm där de avrättades vid senare tillfälle. I dessa ingick några av hans tidigare vänner.
Daljunkargatan: Daljunkern var en upprorsmakare som försökte starta det andra dalaupproret. Upprorsmakaren är okänd, men enligt Gustaf Vasas "propagandaminister" Peder Swart var det en "lögnaktig dräng som hette Jöns Hansson". Historikern och författaren Lars-Olof Larsson menar dock att daljunkern egentligen var den 15-årige Nils Stensson Sture, den döde riksföreståndaren Sten Sture den yngres äldste son och sturepartiets potentielle ledare.
Sturegatan: Sturarna - i första hand Sten Sture den Äldre och Sten Sture den Yngre eller deras respektive släkter har mig veterligen ingen särskild koppling till Falun eller Dalarna, men liksom Engelbrekt och Vasa återfinns de i flera gatu-och torgnamn runt om i Sverige.
Hans Järtas väg: Statsman och Dalarnas landshövding 1812-1822. Även författare och utgav tidsskiften Odalmannen.
Berghauptmansgatan: Titel på en av kronans tjänstemän fram tills 1862 som var ordförande i gruvrätten och chef för Bergsregementet. (Falun hade ett eget regemente på 700 man och 100 ryttare för att försvara rikedomarna)
Smälteregränd: Yrkesroll vid kopparhyttorna.
Rostvändaregatan: Yrkesroll vid kopparhyttorna.
Bergmästaregatan: Bergmästare har sedan medeltiden varit en titel på chefen över bergsmän.
Bergsmansgatan: "Yrkesroll - se Wikipedia.
Konstvaktaregatan: Syftar på en yrkesroll. Konstgången vid gruvorna. Konstgången var den stora anläggning med vattenhjul, som drev långa stockar förbundna med varandra samt i slutänden en pumpanläggning för att pumpa ur vatten ur gruvorna.
Stigaregatan: Yrkesroll vid gruvproduktionen.
Styraregatan: Yrkesroll vid gruvproduktionen.
Slaggatan: Slaggen, område med hänvisning till den restprodukt som framstår vid malmbrytning och smältning.
Åsgatan: Syftar på den rullstensås som gatan löper utöver.
Hyttgatan: Syftar till det område där hyttorna till stor del var belägna.
Blindgatan: Ska enligt uppgift vara kallad så då det är den enda av de långa parallellöpande gatorna Slaggatan, Åsgatan, Trotzgatan och Blindgatan som avslutas "blint". D.v.s. slutar in i ett kvarter.
submitted by fREDlig- to falun [link] [comments]


2016.06.30 15:21 notbatmanyet Måste skriva av mig lite gällande migrationsverket och min familj

För drygt två år sedan så träffade jag en underbar kvinna, dock så gjorde jag det utomlands. Men vi höll ihop och hade ett underbart förhållande och sedan en och en halv vecka tillbaka är vi gifta. Det är dock inte vi som gör mig så frustrerad, utan vår situation.
Källan till allt är den enorma kön migrationsverket för sådan i min frus situation. De bedömer att de har en behandlingstid på 14 till 16 månader för en i hennes situation. Detta är väldigt lång tid att vara ifrån varandra. Så vad kan man göra? Vi har funderat på att flytta någon annanstans där det skulle vara lättare för oss, och det är inte helt omöjligt (är mjukvaru utvecklare så det är för mig inte helt omöjligt att få jobb lite var stans) men det är inte en garanti för något. Dessutom kan det bli svårt för mig att behålla min lägenhet om vi gör det och pga bostadssituationen så är det mycket mycket svårt för mig att flytta tillbaka hit efteråt.
Sökte en tillfällig utlandstjänst genom jobbet, men jag matchade inte riktigt kompetensbehovet där (vilket jag håller med om).
Vi funderade ett bra tag på Storbritannien då det är inom EU men utanför Schengen (hon får inte befinna sig inom Schengen medan ansökan behandlas), dessutom behärskar hon engelska mycket väl och åtminstone jag känner ett par som bor där. Men brexit verkar rejält ha försvårat det hela pga osäkerheten vad som kommer hända. Irland finna visserligen kvar, men deras behandlingstider för partners till EU medborgare är mycket längre än UK hade.
Hon har inte mycket att göra i sitt hemland då bagaren som jobbade i det bageri hon drev slutade, och bagare är ett bristyrke där så att hitta någon på tillfällig basis är nästan omöjligt så hon blev tvungen att lägga ner. Hon kan visserligen bo bekvämt där (hennes familj är ganska väl benägna) men hon trivs inte med att inte ha något alls att göra om dagarna. Har själv inga direkta möjligheter där, rent arbetsmässigt.
Vi är dessutom väldigt trötta på att vara isär, vi är tillsammans just nu här i Sverige då hon har ett besöksvisum. Men vi kommer troligen behöva vänta ytterligare 10 månader eller så efter att hon återvänt hem tills vi faktiskt kan starta våra liv tillsammans...
submitted by notbatmanyet to sweden [link] [comments]


2016.02.26 01:03 smurfensmurfen Polisspåret, detaljerat

Palmemordet - polisspåret.
Inledningskommentar av översättaren
Om någon undrar varför den här historien inte har publicerats i Svensk press vill jag göra följande anmärkningar:
  1. Den tidning som publicerar den här historien kommer aldrig mer att kunna "samarbeta" med polisen, d.v.s få informationer om brott och kriminella, och kommer inte att ha någonting att skriva om, vilket betyder konkurs.
  2. Hela begreppet med "fri och granskande press i Sverige" är slut i och med att en Tysk tidning publicerade det först En svensk tidning kommer genom publicering av den här historien att erkänna sin egen inkompetens.
Den skildringen av Palmemordet som du nu kommer att läsa kommer aldrig att finnas i skolböckerna. Så behåll den här texten, och försök förklara för dina barn varför Olof Palmes mördare aldrig hittades.
Vem mördade Olof Palme?
Sedan exakt nio år väntar Sverige på att deras ministerpresidents mördare hittas. Många indicier talar för en överraskande teori: Palme blev offer för en högerradikal grupp. Snart blir det straffrihet för alla medhjälpare till mordet. Blir fallet någonsin uppklarat?
Polisen på spåret
Mördaren är fortfarande på fri fot. Men hans brott blir aldrig glömt. Många av de som kort stannar till framför färgaffären Dekorima på Sveavägen kan inte hålla tårarna tillbaka. Gatan som korsar här har sedan länge sitt namn efter den man som på denna plats kvällen den 28:e februari 1986 blev skjuten till döds i ryggen: Olof Palmes gata. Mordet har aldrig lämnat Sverige i ro, för Olof Palme var en mycket speciell man. I femton år var han svensk ministerpresident och chef för Socialdemokratiska Arbetarepartiet. En statsman och radikal vänsterpolitiker samtidigt, med slipat ofta skadande intellekt, trots detta även en populär landsfader. Han gick altid emot Förenta Staterna för han höll Vietnamkriget för ett brott. Hemma bygde han ut Socialstaten, och kämpade för den praktiserade jämställdheten mellan människorna i "folkhemmet".
När Olof Palme föll för mördarens hand kände sig svenskarna själva och deras idyll på utkanten av Europa träffade. De har aldrig accepterat att mordet på Olof Palme inte har klarats upp. Under de senaste åren har en handfull journalister samlat en mängd indicier för en egen mordteori. I oräknerliga radioprogram och tidningsartiklar har de förkunnat sina teorier, som baseras på vittnesutsagor, undersökningsprotokoll och spekulationer. Deras version erbjuder en lösning på gåtan. En tänkbar lösning. Bevisad är den inte.
"Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp" kom Harry Schein att säga senare. Och han hade rätt. Schein var länge chef för Sveriges Television, och hörde till den närmaste vänskapskretsen runt ministerpresident Olof Palme. På fredagen den 28:e februari 1986 spelade han i en av Stockhoms tennishallar en match med denne vän. Det var Olof Palmes sista dag i livet.
Ministerpresident Palme, i Sverige kallar man honom Statsminister, avslutar omkring klockan halv elva sin sportiga förmiddag. Efteråt åker han med två livvakter till en herrmodeaffär. Livvakterna är sura, Olof Palme vill returnera en kostym som han utan deras vetskap köpt några dagar tidigare. Statsministern har alltså ännu en gång gjort en shoppingrunda - till fots, helt ensam, utan säkerhetspersonal. Det är typiskt för Olof Palme, livvakter finner han störande.
Olof Palme skickar iväg sina livvakter omkring klockan elva. En normal arbetsdag följer.
Vid arbetsdagens slut - omkring 17.30 - går den svenska ministerpresidenten som så ofta till forts den cirka kilometerlånga sträckan genom Gamla Stan till sin våning ensam. Väl hemma kommer han att ringa sin son Mårten och hans flickvän. De förbereder ett gemensamt biobesök. Olof och hans fru Lisbet lämnar lägenheten omkring 20.35 och börjar gå till den närbelägna tunnelbanestationen Gamla Stan. Fem minuter senare köper statsminstern en tunnelbanebiljett och åker tre stationer i en fullsatt tunnelbanevagn till biografen Grand på Sveavägen. Framemot 20.50 står en statsminister i en kö vid biokassan för att köpa biljetter till filmen "Bröderna Mozart".
Filmen är slut klockan 23.04. De båda paren Palme tar avsked från varandra och omkring 23.17 börjar Olof och Lisbet gå hemåt till fots. De korsar Sveavägen, eftersom Lisbet vill titta i butiken "Saris" skyltfönster. Klockan är 23.21. Några skyltfönster bort, vid färgaffären Dekorima i hörnet Tunnelgatan (numera Olof Palmes gata), väntar sedan två till tre minuter en man. När paret Palme passerat honom närmar han sig statsminstern bakifrån och skjuter honom med ett grovkalibrigt vapen två gånger i ryggen. Olof Palme dör på stället.
Mördaren flyr de 89 stegen upp till Malmskillnadsgatan och nu börjar den största spaningskatastrofen i svensk historia. Inga broar eller flyktvägar spärras. Rikslarmet går först klockan 2.05, nästan tre timmar efter mordet. Då söks av obegripliga grunder en mördarduo från Kroatiska Ustascha, även fast alla vittnesmålen säger att en ensam skandinaviskt utseende man har skjutit. Ur poliscentralen kommer mycket färre anvisningar är vanligt, allting löper okoordinerat.
Arne Irvell, chefen för Stockholms mordkommision, skall larmas direkt. Han hör talas om mordet först vid frukosten, över radion. Tvärt emot alla föreskrifter leds sökningarna av en man som kommer att spela en central roll i mordet på Olof Palme: Hans Holmér.
Socialdemokraten Holmér är Stockholms polischef. När han den 1:e Mars 1989 egenmäktigt tar kontroll över spaningsgruppen finns det bara spridda protester. Förvaltningsspecialisten Holmér saknar erfarenhet av praktiskt polisarbete. Han kom att sätta falska brottslingsbeskrivningar i omlopp. Tolv dagar efter mordet arresterade han Viktor Gunnarsson, som senare friges, eftersom han hade ett alibi som Holmér medvetet inte kontrollerade. Den följande konflikten kostar inte Holmér, som uppenbart och tydligt stöds av Justitiedepartementet, hans jobb utan Holmérs kritiker, riksåklagaren K.G. Svensson.
Holmér kommer senare att hårdnackat söka efter mördaren bland svenska kurder. Under detta sökande begår han massiva civilrättsliga brott som slutligen gör det omöjligt att ha kvar honom på denna post. Regeringen sätter in en ny spaningsledare. Denne låter i slutet av 1988 arrestera Christer Petterson som ensam mördare. Han blir i första instans dömd, eftersom Lisbet Palme i en grovt manipulerad konfrontation [gegenüberdarstellung] identifierat honom som hennes mans mördare. Vid överklagande av domen blir Petterson frikänd.
Tre spektakulära falska spår som spaningsgruppen i fallet Palme följt. Det fanns också en mängd andra spekulationer, alla utan substans. Bara ett ytterligare spår finns det som är mer än ett hjärnspöke. Ett spår som är stött av flera vittnen, talrika observationer, och en imponerande mängd indicier. Detta spår har förvisso inte följs av polisen utan av en handfull engagerade journalister, framför allt Lars Borgnäs och Sven Anér. De har under många år av detaljarbete funnit lögner från åklagarsidan, sökt igenom hemliga akter och spårat upp och frågat viktiga vittnen.
Då framträder följande bild:
Stockholm, 28:e februari 1986, tunnelbanestationen Gamla Stan. Klockan är 20.35. Inga stiger ur en tunnelbanevagn. Hon noterar en man som har en antenn utstickande ur jackan. Strax före utgågen vänder hon sig nyfiket om och ser hur mannen talar i en walkie-talkie. Fyra minuter senare kommer Olof Palme att köpa en tunnelbanebiljett på denna station.
20.37 I en trappuppgång hundra meter från tunnelbaneingången ser Inga ännu en man som talar i en walkie-talkie. Tjugo meter bort går Olof och Lisbet Palme i riktning mot tunnelbanestationen.
20.38 Helena noterar i denna tunnelbanestation två män som verkar bevaka någon.
20.39 Per träffar paret Palme i tunnelbaneingången. Trettio meter bakom dom går en man med mörk hudfärg. Per menar att mannen förföljde paret Palme.
20.43 Tunnelbanan kommer in på stationen. Leila står i samma vagn som paret Palme stiger in i. Hon märker hur en man i sista ögonblicket hoppar in i vagnen och håller uppsikt över Olof Palme. Han har mörk hudfärg. Tågföraren är samtidigt konduktör. Han stiger vid varje station ut och övervakar på- och avstigning. I och med detta ser han hur två män följer efter Olof Palme in i vagnen.
20.47 Tunnelbanestationen Rådmansgatan. Paret Palme stiger av. Tågföraren märker att samma två män stiger av och följer paret.
20.50 Olof Palme stiger in i biografen Grand. Förbipasserande berättar senare att det har observerat en man med en walkie-talkie i gatuhörnet. Klockan är nu 21.10. Precis mellan Biografen och senare mordplats blir en man med en walkie-talkie sedd.
22.10 I omedelbar närhet av blivande mordplats står ännu en man med en walkie-talkie.
23.00 Mozart-Filmen närmar sig sitt slut. Ungefär niohundra meter från biografen ser Annika och Lena hur en polisbil jagar ikapp en linjebuss. Ur polisbilen stiger en civilklädd man in i bussen. Annika och Lena är lite fundersamma.
23.05 Filmen är nu slut. Femtio meter från Biografen Grands framsida ser Majbritt och Märta tre springande män. De springer parallellt med Palmes hemväg.
23.10 Biografen börjar tömmas. Trehundra meter öst om biografen sitter Eva och tittar ut genom sitt fönster. Hon observerar sedan drygt tjugo minuter två män som står och pratar - bredvid en bil med motorn igång - i walkie-talkies. När en polisbil åker förbi är de plötsligt borta. Vid samma tidpunkt parkerar trehundra meter väster om biografen polisbil 1520 på trottoaren. Ingrid frågar sig varför det i denna bil inte, som vanligt är, sitter två poliser utan bara en. Han använder inte polisradion, utan talar i en walkie-talkie. Efter orden -"jaha, där borta" åker bilen plötsligt därifrån.
23.12 Tommy ser på Tranebergsbron hur flera polisbilar åker efter varandra i riktning biografen Grand. Trots att en sådan koncentration av polisbilar sällan förekommer i Stockholm vet poliscentralen ingenting om detta.
23.15 Olof Palme är redan på Sveavägen. Kristian ser från korsningen David Bagares Gata och Regeringsgatan, ungefär 400 meter öster om biografen, hur två män tittar i ett tomt skyltfönster. Samtidigt talar båda i walkie-talkies.
23.16 Hörnet Sveavägen och Tunnelgatan. Fem minuter innan mordet. Några meter från mordplatsen ser en taxiförare en man med en walkie-talkie.
23.17 En flanör, vi kallar honom Jerker, och hans flickvän går Adolf Fredriks Kyrkogata i riktning mot Sveavägen. Femtio meter från den plats där Olof Palme kommer att avlida inom några ögonblick ser Jerker ännu en man med en walkie-talkie. När Jerker passerar honom vänder han sig om och ser honom rakt i ansiktet. Jerker känner igen den här manen. Han är helt säker, att han har sett Alfred förut. Alfred är - polis.
23.21 Reine och Sigge åker i en bil i riktning mot mordplatsen. När dom är knappt etthundra meter bort från platsen hör dom två skott. En vit Volvo kör upp och blockerar dem.
23.22 Leif står med sin bil vid rödljuset i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan. Han blir plötsligt vittne till de dödliga skotten. Han försöker ögonblickligen alarmera polisen på sin mobiltelefon. Samtalet blir hos mobiltelefonbolaget registrerat, men ingen svarar i poliscentralen. Polisen i den svenska huvudstaden kan inte larmas. Det är först 23.26 möjligt.
23.23 Mördaren har flytt uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Där springer han förbi Anna, som noterar att han försöker stoppa ned någonting i en sorts handväska. Han verkar ha problem med blixtlåset.
Det är fortfarande 23.23. Lars, ytterligare ett vittne till mordet, förföljer mördaren. Vid David Bagares Gata, 150 meter östligt från mordplatsen, förlorar han spåret. Gatan är tom på människor. Bara polisbil 1520 kör förbi långsamt och utan blåljus.
23.24 I närheten av mordplatsen blir ytterligare tre män med walkie-talkies sedda av tre olika vittnen.
Fortfarande 23.24. Fem minuter innan mordlarmet går ut över polisradio hör en pressfotograf över sin specialmottagare ett walkie-talkie-samtal: "Hallå ni däruppe..hur ser det ut.." - "Bra, men det är förbannat kallt" - "Statsministern är skjuten" Den sista satsen lät mer glad än bestörtad, lät som om saken var klar.
23.25. Fyra minuter efter skotten. Femhundra meter öster om mordplatsen kommer 43-ans buss in på Eriksbergsgatans hållplats. Två män vill stiga på. De verkar upphetsade. En av dem stiger på, den andra stelnar till i bussdörren och tvekar. Sedan tittar han upp i taket, noterar vagnnumret, och stiger sedan ur. I handen har han en gråblå plastväska i A4-format med blixtlås. En sådan plastväska har Anna sett hos den flyende mördaren två minuter tidigare. I sådana plastväskor bär Stockholms civilpoliser i tjänsten sina skjutvapen. Detta förhållande noterar inte bara busschauffören utan också en bussresenär, TV-producenten Lars Kranz.
Fyra dagar senare sitter Lars Kranz i rätten som processövervakare. Där ser han en man som han på grund av hans ovanliga kindparti känner igen direkt. Det är mannen med plastväskan han såg på 43-ans buss. Han tar reda på mannens namn. Det är Alfred. Samma Alfred som Jerker såg strax innan mordet, en av walkie-talkie-männen. Men det finns ochså ett tredje vittne som bekräftar Alfreds närvaro vid mordplatsen, nämligen busschauffören på 43-an. Han identifierade senare även den andre mannen som steg in i 43-an, hans namn är Gunnar.
Gunnar och Alfred är poliser i polisdistriktet Norrmalm. Där ligger mordplatsen, och även biografen Grand. Gunnar och Alfred har under sin poliskarriär nästan alltid arbetat tillsammans. Under mindre än två år blev teamet 70 gången anmält för brutala metoder mot civilister, men väldigt sällan dömda. Alla misshandlingar de båda utförde blev inte anmälda, som den gången de förhörde en misstänkt droghandlare till döds i ett rum i tunnelbanestationen T-centralen. Ansvarig för dessa icke-anmälningar var förste riksåklagare Clas Zeime. Och just denna Zeime blev i Palme- mordutredningen efterföljare till åklagaren K.G Svensson, alltså den Svensson som kritiserade Holmérs spaningsmetoder.
Gunnar och Alfred var också medlemmar av den beryktade Baseball-ligan. Denna civila enhet grundades av Norrmalmspolisen 1982 för att begränsa gatu- och drogkriminalitet. Detta gjordes så brutalt att gruppen teoretiskt upplöstes ett år senare. Praktiskt arbetade poliserna i Baseball-ligan tillsammans ända fram till mordet av Olof Palme. Den högerorienterade Baseball-ligan sades hysa fanatiskt hat gentemot den vänsterorienterade Olof Palme. Baseball-ligans skapare var för övrigt ingen annan än Hans Holmér. TV-producenten Lars Kranz är sedan trettio år journalist och en utbildad kriminalreporter. Efter att i rätten ha känt igen Alfred som den man som steg på bussen, visste han vad han hade att göra. Han träffar spaningsledningens chef Hans Holmer samma kväll efter en presskonferens i radiohuset. Kranz berättar om sin observation och visar en tidningsbild av Alfred. Då detta resulterar i att en av Holmers livvakter frågar vem det är, ställer sig Holmer upp med orden "En kollega" och försvinner snabbt. Hans Holmérs livgarde består delvis av medlemmar ur Baseball-ligan.
Samtalet med Holmer har dock följder: nu övertar den tidigare av Holmér ledda säkerhetstjänsten Säpo alla undersökningar som handlar om misstänkt beteende av poliser under mordnatten. Krantz beordras att komma till Säpo för förhör. Med falska vittnesutsagor, bland annat från hans dotter, försöker Säpo få honom att erkänna att han inte har gjort sina betraktningar den 28:e utan den 24:e Februari. Ett samtal med hans dotter ger honom klarhet: Säpo har försökt att föra honom bakom ljuset [ihn reinzulegen]. Han blir senare konfronterad med såväl en manlig som en kvinnlig busschaufför som båda säger att han har åkt med en helt annan buss än den han själv uppgett.
Den riktiga busschauffören måste Kranz leta reda på själv. Den 2:a maj finner han honom. Busschauffören bekräftar Alfreds märkvärdiga beteende. Även Baseball-ligapolisen Gunnar har busschauffören känt igen. Utan förbindelse med Lars Kranz hade busschauffören direkt efter mordet vänt sig till spaningsgruppen med sina iakttagelser. Säpo satte sig i förbindelse med honom direkt. Av detta kan vi notera att polisspåret blir taget med största allvar, även om det sker bakom stängda dörrar.
Varför dessa mystiska spaningsmetoder? Säpo känner redan till den riktiga busschauffören, presenterar för Kranz dock två andra. Varken Gunnar eller Alfred har till dags dato konfronterats med busschauffören eller Lars Kranz.
Säpo försöker istället spela ut vittnena mot varandra. Båda blir massivt skrämda. Man förföljer dem och avlyssnar deras telefon. Busschauffören blir öppet hotad. Gunnar och Alfred stiger flera gånger in i hans buss för att kontrollera hans reaktion. Säpo varnar honom, och undrar om han inte vet hur sällan det händer att poliser får en fällande dom i Sverige, och när han står i rätten, tryckt mot väggen av skickliga frågor från advokater, och Gunnar och Alfred blir frigivna, om det då är klart för honom vad som skulle kunna hända honom och hans familj. Slutligen tystnar busschauffören, som inte vill ha någonting mer med saken att göra. Också Kranz känner sig på grund av psykoterrorn som ett offer. Busschauffören och Lars Kranz blir förhörda, inte Alfred och Gunnar. Polisspåret får inte finnas.
Igen och igen syns Säpo-anställda på grund av sina extremt högerradikala yttringar. Inte bara ett fåtal Säpo-anhöriga har känt eller noterat ett utpräglat Palmehat. Säpo-agenten Melker Berntler ger till sin tidigare chef Holmér en lista med namn på kollegor som hade önskat sig att Olof Palme mördas. Säpo har femton revolvrar med Kaliber 357 Magnum, av samma typ som Olof Palme mördades med.
Även Norrmalms polisdistrikt är känt som högerinriktat centrum inom Stockholmspolisen. Den beryktade Baseball-ligan hade sitt hem här. Mycket omtyckt var hos vissa Norrmalmspoliser de så kallade kamratträffarna. På programmet stod högerextremistisk litteratur och texter, tysk marschmusik samt Hitlerhälsning.
En dag efter mordet på Olof Palme firade Norrmalmspolisen en fest. Under denna fest utbringade avdelningens ledare Knut en skål tillägnad mordet på Olof Palme. Nästa alla höjde instämmande sitt glas. Även Torsten är Norrmalmspolis. Liksom Alfred och Gunnar var han medlem i Baseball-ligan. Han är öppet fascistisk. På sin ytterrock har han en svensk flagga med ett hakkors broderat. Mordnatten hade han en koordinerande uppgift i innenministriet.
Norrmalmspoliskvinnan Laura arbetade på mordnatten extra i en ambulans. Hon kallas till mordplatsen men svarar dock inte. I hennes ställe tar en händelsevis passerande ambulans upp den nedskjutna Palme.
Ytterligare en Norrmalmspolis är Henrik, även han ex-Baseball-ligist. Han har fotografier där han poserar framför judiska gravar med Hitlerhälsning. Henrik är medlem i högerradikala kulturföreningen Suecia Avantus Gardiae, som också producerar radioprogram i Stockholms Öppna Kanal. Samma dag som mordet görs en lyssnarfråga; en svensk statsman skall bli mördad, och lyssnarna skall gissa vem. Åtta timmar senare är Olof Palme död.
Mordnatten har Henrik, gentemot läkares anvisningar kort efter en blindtarmsoperation lämnat sjukhuset på eget bevåg. Henrik har tillgång till en våning i korsningen Regeringsgatan och David Bagares Gata. Precis där förföljaren Lars förlorade Olof Palmes Mördare ur blicken.
I denna lägenheten bor Egon. Vapenhandlaren och majoren A. D. Egon poserar även han på Henriks Hitlerhälsningsfotografier. Sex veckor innan mordet blir han säkerhetschef för radiotrafik i Storstockholm och kontrollerar därmed även all walkie-talkie-kommunikation. Säkerhetsklassning för denna höga förvaltningspost gör Säpo, positivt. En vecka efter mordet låter Egon sjukskriva sig, och säger upp sig en vecka senare. Hans efterföljare blir Henrik, som även han klassas som ytterst pålitlig av Säpo. Norrmalmspolisen Sigfrid hörde likväl till Baseball-ligan. Mordnatten körde han polisbil 1520. Enligt insatsplanen hade hans mannar egentligen ingen tjänst den natten. Men polisofficeren Paul, som hör till Södermalmspolisen, bytte för denna kväll till Norrmalmsdistriktet. Hans förare Sigfrid ansöker först samma kväll att få köra, och kommer sålunda att ha 21 timmars obruten tjänst.
Bil 1520 är den bilen parkerad på trottoaren, i vilken Ingrid tio minuter före mordet ser en ensam polis tala i walkie-talkie. Två minuter efter mordet åker denna vagn 1520 långsamt och utan blåljus förbi vittnet Lars. Han har ögonkontakt med Sigfrid och Paul. Kort därefter ger Lars upp jakten och går tillbaka i riktning mot mordplatsen och träffar ännu en gång polisbil 1520. Denna gång stannar han polisbilen och frågar om de ochså jagar mördaren, vilket poliserna jakande besvarar.
Men när de verkligen jagar en mördare, varför har de då inte två minuter tidigare arresterat Lars? Han var den enda människan på gatan, kom springande i riktning från mordplatsen, och är därigenom högst misstänkt. Varför åker Sigfried och Paul till brottsplatsen i en riktning där en trappa gör en tillfart omöjlig? Varför gör de inte sin insats, som annars är fallet, över radio tilkänna, och varför leder de inte Lars uppgifter över flykt- riktningen vidare? Och framför allt: Hur är det möjligt att den här vagnen redan känner till skotten? Radiolarmet blir nämligt först fyra minuter senare, 22.39, utlöst.
För att förklara det mystiska uppträdandet av bil 1520 vill spaningsgruppen sätta radiolarmets tid sex minuter tidigare. De kommer att förutsätta att radiolarmet gick ut redan 23.23, även fast samtliga vittnen bekräftar 23.29 som tid för larmet. För att verifiera den tidigare larmtiden används poliscentralens datorutskrift, på vilken alla insatser finns registrerade. Men alla tidsangivelser från 23.23 till 23.30 är manuellt ändrade.
Senare skulle larmcentralens band med tidsangivelser tjäna som bevis för den tidigare larmtiden. Orginalbandet är visserligen förstört, men spaningsledningen lade fram en kopia. Men den här kopian hade ett fel; Televerket har två band för tidsangivelser: det tekniskt felfria bandet A, och ett tidsangivelseband B som har ett lätt bakgrundsbrus. Mordnatten löpte tidsbandet med bakgrundsbrus i Televerkets anläggning. Polisens bandkopia innehåller den brusfria tidsangivelsen.
Samma dag som denna förfalskning blev upptäckt av pressen dykte, som ett under, originalbandet upp. Det blev ögonblickligen hemligstämplat. Spaningsledningen insisterar fortfarande att radiolarmet gick ut 23.23. Skall därmed misstanken vara borta att det fanns poliser som kände till mordet även fast detta inte var möjligt?
Radiolarmet ger ytterligare en gåta: under flera minuter går det inte ut något radiolarm från poliscentralen även fast de känner till attentatet. När vittnet Leif klockan 23.22 försöker nå poliscentralen via mobiltelefon svarar ingen. En minut senare lyckas en taxicentral att komma fram till polisen. Polisen tar upp anmälan om skotten på Sveavägen, skickar dock ingen bil. Taxicentralen larmar även en ambulans över larmcentralen, som i sin tur ytterligare en gångklockan 23.25 informerar polisen. Hos polisen säger man sig inte känna till någonting om skotten, även fast man två minuter tidigare blev från larmade av Järfälla Taxi. En minut senare kommer äntligen vittnet Lars fram till polis-centralen, som nu får höra om attentatet för tredje gången. Trots detta trefaldiga larmande skickas inga bilar till mordplatsen. Ytterligare tre minuter passerar utan att någonting händer, sedan sätter Kasper ut det första Radiolarmet över skotten på Sveavägen.
Kasper jobbar bara den här kvällen i poliscentralen. Vanligtvis hör han till manskapet i piketbil 3230. Den vagnens insatsledare - Max - och besättningsmedlemmen Yngve är delägare i privata säkerhetsfirmor - tillsammans med Baseball-liga-poliser! Yngve är skjutlärare och hör till kretsen av högerextrema poliser.
Vid tidpunkten för attentatet befinner sig piketbil 3230 på Malmskillnadsgatan, bara 150 meter ifrån mordplatsen. Men här har den egentligen ingenting att göra. Enligt uppgift ville besättningsmedlemmen Yngve flytta sin felparkerade bil. Han bor bara 100 meter längre bort i hörnet Regeringsgatan och David Bagares Gata, tvärs över gatan från radiosäkerhetschef Egon, alltså samma gathörn där vittnet Kristian såg två män stå och stirra i det tomma skyltfönstret samt prata i walkie-talkies, och där förföljaren Lars förlorade spåret efter mördaren.
För att hitta en parkeringsplats för sin privatbil åker Yngve nu, bara några minuter före mordet, ytterligare ett varv runt kvarteret. Han åker därigenom parallellt med Olof Palmes hemväg. Ynge parkerar sin bil på David Bagares Gata och går tillbaka till piketbilen. Då går skotten. I samma ögonblick, när mördaren kommer springande på David Bagares Gata åker piketbussen därifrån. Förföljaren Lars förlorar mördaren ur siktet bakom en bil. Det är Yngves bil. Lars träffar sedan bil 1520, något senare kommer även besättningen från Yngves piketbuss. Ingen verkar här märka något misstänkt, utan beger sig samtliga till brottsplatsen. Bara en person stannar helt ensam kvar på David Bagares gata: Yngve - han blir stående vid sin privatbil.
Är han där verkligen ensam? Yngve har för övrigt flyttat sin bil från ett parkeringsförbud till ett annat. Den blir tre dagar senare bortsläpad.
En av walkie-talkie-männen vid det tomma skyltfönstret blir senare identifierad, även han en polis. När Olof Palme blir nedskjuten uppehåller sig i en omkrets av cirka 400 meter av mordplatsen minst trettio poliser, av vilka minst arton inte har någonting där att göra. Ingen av dom hade något uppdrag. Också Karl är i närheten avbrottsplatsen. Karl är en av poliserna i piketbilen som vittnet Eva ser långsamt åka förbi de två walkie-talkiemännen. Han genomför den första personkontrollen efter mordet. Han har en misstänkt som passar in på personbeskrivningen. Men: Vid denna tidpunkt har över huvud taget ingen personbeskrivning gjorts. Karl hade övertagit ett hyreskontrakt för en våning på Järnmalmsvägen i Traneberg. Strax efter mordet övertar Karls kollega Gunnar kontraktet. När i denna våning ett vattenrör brister måste hyresvärden skjuta ett skåp åt sidan. Då rullar plötsligt en SS-hjälm över hans fötter. I skåpet hittar han ochså dussintals hakkors-fanor, avancerad avlyssningsutrustning och några walkie-talkies. När rörmokaren vill fixa vattenskadorna kommer en fullbesatt piketbuss förbi. Även i Stockholm bryr sig sällan polisen om vattenskador, det är ett jobb för hantverkare. Poliserna frågar rasande vad det är som pågår.
Varför har Norrmalmspolisen ett sådant sällsynt intresse av denna våning? Deras färd till Traneberg registreras inte som insats, och Traneberg ligger utanför Norrmalmsdistriktet. Grannarna uppger att ingen bor i den lägenheten, och faktum är att Gunnar har två andra adresser. Nyckeln till denna våning hänger tillgänglig för alla på Norrmalmspolisen. Det finns en speciell telefonledning indragen, och läget lämpar sig utmärkt för walkie- talkie kommunikation ända in i Stockholms innerstad. I precis denna riktning kom de oregistrerade polisbilarna som Tommy såg några minuter innan mordet. En husundersökning genomförs inte. I motsats: spanarna ger Gunnar möjligheten att lugnt föra bort alla dessa mystiska saker ur lägenheten.Fantombilden
Alla hittills kända polisspår-vittnen har letats upp av journalister. Inte ett enda polisspår-vittne har presenterats av polisen själva. Spaningsgruppen hanterar vittnenas observationer på sällsamt vis. Förföljaren Lars blir på brottsplatsen indragen i en piketbuss. Hans iaktagelser blir inte vidarbefodrade. Ingrid som såg bil 1520 blir förhörd först efter det att hennes iakttagelser blir offentligt kända. Man försöker intala henne att hon har sett anställda i ett vaktbolag och inte poliser. Den från spanings- ledningen utpekade vaktbolagsanställde intygar dock att han inte har varit där. Majbritt och Märta kontaktar polisen omedelbart efter mordet. De blir ivägskickade med orden "blonda män söker vi inte", bara utlänningar är intressanta. Eva, som såg Karl, får höra från spaningsledningen att hon bara har sett tre fulla män. Leila sätter ihop en fantombild av mannen hon såg följa Palme i tunnelbanan. Denna fantombild blir ögonblickligen hemligstämplad. Pär upplever samma sak. Inga får bara se fotografier av utlänningar, även fast hon svär på att ha sett typiskt svenska män. Jerker, som kände igen Alfred, känner sig till och med hotad av polisen, likaså Lars Kranz och busschauffören.
Vissa vittnen till polis-spåret har ännu inte förhörts. Men flera år efter mordet blir nya vittnen kända. Först i november 1992 gav Katja och Pirjo sina fällande iakttagelser tillkänna.
Katja och Pirjo kommer från Finland. De bor i en nordlig förort till Stockholm. 1985 gick Katja regelmässigt till en Fitness-studio. Från denna minns hon en finsktalande man. Landsmannen heter Pertti. Han är känd i fitness-studion, går ofta dit, men Katja intresserade sig inte för honom.
På kvällen den 28:e februari kommer Katja och Pirjo samtidigt med Olof Palme ut ur en biograf, men en annan biograf cirka en kilometer bort, på Kungsgatan. Katja och Pirjo vill titta i fönstren på en möbelaffär på Sveavägen. Klockan är 23.18. Trehundra meter norr om dem går makarna Palme. 23.19 har Katja och Pirjo nått Sveavägen. Och nu märker de att de inte har någon klocka. För att inte missa sitt pendeltåg måste de fråga någon hur mycket klockan är.
Olof och Lisbet Palme kommer i motsatt riktning. Det är nu bara 200 meters avstånd mellan dem. 23.20 står paret Palme framför skyltfönstret till den Indiska butiken "Saris". Katja och Pirjo befinner sig 100 meter söder om dem. Framför färgaffären Dekorima ser de en man med sänkta armar. Katja går fram till den här manen för att fråga honom om klockan. Exakt i detta ögonblick märker hon att hon känner den här mannen, till och med med efternamn. Det är Perrti, finnen från fitness-studion. Alltså talar Katja med honom på finska direkt. Men Perrti svarar inte. Han tittar bara nervöst på Katja. Hon blir lite konfys, tar tag i Perttis jacka och frågar igen "varför vill du inte säga hur mycket klockan är?" I detta ögonblick kommer det en röst ur walkie-talkien. En walkie-talkie Pertti har gömd i sitt axelhölster. Rösten säger på finska "nu kommer dom", Pertti svarar på finska "jag har blivit igenkänd, vad skall jag göra?" Svaret, ännu en gång på finska "skit i det, gör vad du ska!"
Katja och Pirjo finner situationen obehaglig, eftersom de även har sett pistolen som Pertti har i sitt andra axelhölster. De vänder sig om och beger sig snabbt därifrån i riktning centralstationen. Kort därefter hör de två skott. Bara hundra meter bort från mordplatsen vänder de sig om. De kan inte se någonting. De hoppas att det bara var avgasknallarna från förbifarande amerikanska gatukryssare. Tidningarna gör nästa dag deras förhoppning till intet.
Katja och Pirjo är övertygade, de har frågat en statsministermördare efter klockan. Visserligen har de inte sett honom skjuta, men att det måste ha varit mannen vid färgaffären blir klart från vittnesmål av vittnet Morelius. Han såg vad som passerade från sin parkerade bil i hörnet Tunnelgatan / Sveavägen och märkte att mördaren under de sista minuterna före mordet inte rörde sig ur fläcken. Det måste alltså ha varit samma man som Katja och Pirjo frågade efter klockan.
Nu fruktar Katja för sitt liv, för Pertti har känt igen henne. Katja och Pirjo lovar varandra att inte berätta dessa iakttagelser för någon. Efter sju år berättar Pirjo sin historia i förtroende för en vän. Vännen berättar historien vidare för en journalist. Och journalisten går vidare till spaningsgruppen, som intresserar sig väldigt mycket för de båda finnarna. Spaningsgruppen arresterar inte Pertti, istället består deras första handling av en husundersökning hos Katja. Möjlig grund för detta: även Pertti är polis.
Katja och Pirjo är till dags dato minst åtta gånger förhörda. De är efter detta väldigt förskrämda. När andra - mindre viktiga vittnen - har fått se över hundra fotografier har man visat Katja och Pirjo sammanlagt tio. En konfrontation mellan Katja, Piro och Pertti har inte skett. Även andra vittnen till mordet har hittills inte konfronterats med Pertti. Händelsevis arbetar Pertti vid Rikskriminalen, alltså vid samma avdelning som hela spaningsgruppen tillhör.
Juni 1994 blev spaningsledaren Hans Ölvebro åtalad på grund av inaktivitet. Den ansvariga riksåklagaren har dock inte öppnat en process mot Ölvebro, eftersom han "hade förhört alla vittnen".
Hans Ölvebro stängde väldigt hårt ögonen för alla fakta som visade på ett deltagande av polisen i Palme-mordet. Vill han inte finna mördaren? Han säger om sina spaningsmål tydligt "vi är intresserade av alla tips. Vi arbetar opartiskt med en serie av tänkbara motiv. Det enda spår som jag vägrar att befatta mig med är polisspåret."
Pertti, Alfred, Gunnar, Siegfrid, Yngve och alla de andra glädjer det säkert.
Efter långt övertalningsarbete av riksdagsledamöter har riksdagen den 24:e november 1993 beslutat att kräva en oberoende medborgarkommission från regeringen. Riksdagen och regeringen enades om att regeringen varken fick utarbeta speciella direktiv för kommissionen eller utse kommissionens medlemmar. Men innan det han gå så långt presenterade Hans Ölvebro ännu en gång en Palmemördare. En 42-årig sinnesstörd skulle ensam ha mördat statsministern. På grund av detta lade regeringen sina direktiv på is. När mördaren var fasttagen, behövde man följaktligen ingen mordkommission.
Efter denna infrysning erkände Hans Ölvebro att han inte hade någon Palmemördare. Han ville bara kolla om någon i spaningsgruppen ledde information vidare till pressen. 29:e september 1994 var direktiven slutligen utarbetade, i slutet av 1994 var medlemmarna utsedda. Aldrig tidigare i Sveriges historia har en undersökningskommission så sent insatts.
Kommissionen skall visserligen explicit undersöka misstanken om att eventuellt poliser var inblandade i mordet, för detta är den dock ingen medborgarkommission, som ursprungligen krävdes. En tidigare regionalpolitiker, en borgmästarinna, en straffrättsdocent, en förste rikskriminalchef och generaldirektören för riksrevisionsverket ska i slutet av januari påbörja arbetet. När inget åtal har väckts innan den 28:e februari 1996 - om ett år alltså - kan bara mördaren själv ställas inför rätta. För alla andra medhjälpande är en straffrättslig procedur utesluten. Kommissionen skall lägga fram sina första resultat i juni 1996. Varför så sent?
Detta är en artikel av Klaus Dieter Knapp publicerad i Die Zeit, No. 9, 24 Februari 1995, sid 13-15, sektion Dossier med originaltitel Der Polizei auf der Spur. Detta är en översättning av intellektuellt gods utan tillstånd, och endast för privat läsning. Om du vill använda den här texten, varsågod, jag bjuder på översättningen men för att få copyright och annat fixat kontakta:
Kommanditgesellschaft Zeitverlag Gerd Bucerius Gmbh & Co,
Pressehaus, Speersort 1, 20095 Hamburg. Tel +49-40-32800, Fax +49-40-327111.
submitted by smurfensmurfen to sweden [link] [comments]


2015.06.04 10:44 Prins1 Drömtjejen

Drömde en otäckt lång dröm inatt.
Drömmen utspelar sig till en början på en fest i Stockholm vet inte om jag är där med mina vänner eller ej, men väl där träffar jag en tjej som jag inte kommer ihåg namnet på. Vi klickar direkt och efter någon tinmes samtal mellan oss så kysser jag henne och hon kysser mig tillbaka, vi vinglar hemmåt hand i hand höga av kärlek och eufori. Vi sover med varandra den kvällen.
Vi träffar varandra flera gånger under veckan och faller pladask för varandra och går igenom hela nykär köret och ligger och pratar i timmar med varandra under täcket.
Vi ingår i ett förhållande efter 1 vecka och blir sambos allting går snabbt men vi är så fruktansvärt kära i varandra.
2-3 veckor går där jag går till jobbet kommer hem umgås med henne.
Jag börjar älska henne och vill självklart berätta det för henne men jag kan inte finna det rätta ögonblicket, förrens någon dag senare då vi har ätit middag och gått på bio tillsammans och sedan ligger och myser hemma i soffan, vi sitter och stirrar varandra djupt in i ögonen och precis när jag ska berätta för henne om mina känslor så.. Beep Beep Beep min väckarklocka går jag vaknar och min första tanke är att vända mig om och krama henne, men hon finns inte.
Hon har bara varit en dröm, jag känner mig tom och mår lite illa. Blev jag precis dumpad av mig själv? Känslorna jag fick för henne var verkliga för mig men hon är inte verklig? Vad i hela helvete är det här?
Helt absurt. Kändes som tiden verkligen gick i real tid.
submitted by Prins1 to sweden [link] [comments]